Aaron Copland: musik

Aaron Copland var en amerikansk tonsättare, verksam under 1900-talet. Han är särskilt känd för de verk han skrev under 30- och 40-talet, vilka främst bidragit till att ge honom epitetet ”dekanen av amerikanska kompositörer”. Under den här perioden skrev Copland (uttalas som om det stavades ”Copeland”) i en avsiktligt folklig och tillgänglig stil, ofta inspirerad av typisk amerikansk musik, såsom jazz, folk- och dansmusik.

Samtidigt var han skolad i Paris, där han studerade framför allt neo-klassicistisk komposition med den legendariska läraren Nadia Boulanger (som utbildat otaliga amerikanska kompositörer som rest till Europa för att skolas). Under åren i Paris utvecklades han till en mästerlig orkestratör.

Aaron Copland: musikFullständigt namn: Aaron Copland

Levnadsår och epok: 1900-1990, Modernismen

Signaturverk: Fanfare for the Common Man (1942)

SpotifylistaLyssna: Klicka på Spotifyikonen för en specialgjord spellista

Aaron Coplands musik

Två aspekter kännetecknar Coplands musik mer än andra. Först och främst har vi hans oerhört klara och fantasifulla orkestreringar (arrangemang för orkester). Klarheten är särskilt slående. Coplands texturer, små motiv eller ostinaton tenderar alltid vara förnimbara, och få är de element som drunknar i bakgrunden. Vidare är Coplands verk ofta väldigt rytmiskt energiska, vilket kommer av hans förmåga att väva in allt från marschrytmer till dansrytmer i sina kompositioner – ibland flera på samma gång.

El Salón México (1936) illustrerar väl klarheten i Coplands orkestreringar, samt hans förmåga att arbeta med komplexa rytmer. Verket är inspirerat av aktiviteterna i ett mexikanskt danshus, som Copland besökte i början av 30-talet. För att skapa tematiskt material gjorde han ett gäng bearbetningar av mexikanska folksånger, däribland ”El Palo Verde” och ”El Mosco”.

Coplands kanske mest kända verk är Fanfare for the Common Man (1942). Bara namnet vittnar om verkets folklighet, och föga överraskande användes det i propagandasyfte mot slutet av andra världskriget. I överlag visar Copland ofta prov på en ”fanfarisk” kompositionsstil, vilken många senare kompositörer, däribland filmkompositören John Williams, har låtit sig inspireras av. Williams ”Hymn to the Fallen” ur Saving Private Ryan (1998) är ett lysande exempel, liksom mycket av den musik han skrev för Lincoln (2012).

Copland skrev dock mer ”akademiskt intellektuella” kompositioner, och använde sig bland annat av tolvtonstekniken. Verk som Piano Fantasy (1957) är bra exempel på Coplands mindre ”populistiska” stil.

Kända verk

Ta vara på möjligheten att få dig en ännu bättre uppfattning om hur Coplands musik kan låta genom att lyssna igenom Spotifylistan, en länk till vilken du hittar i informationsrutan ovan. Följande verk finns representerade:

1. Fanfare for the Common Man (1942). För bleckblås och slagverk.
2. ”Hoe-Down” ur Rodeo (1942). Balett.
3. El salón México (1936). För orkester.
4. ”Allegro” ur Appalachian Spring (1944). Balett.
5. Klarinettkonsert (1948). För klarinettsolist och orkester.
6. ”Molto deliberato” ur Symfoni nr. 3 (1946). För orkester.
7. ”The Open Prairie Again” ur Billy the Kid (1938). Balett.
8. ”Slow” ur Piano Fantasy (1957). För piano.

Källor

Sadie, Stanley och Latham, Alison. The Cambridge Music Guide (Cambridge: Cambridge University Press, 2001), 466-468.

Staines, Joe (redaktör). The Rough Guide to Classical Music (London: Rough Guides, Ltd., 2010), 143-146.

Övrig information

Författare: Oliver Lindman, Sussex University.

Artikelnummer – Tonsättare: 25

Artikel publicerad som: Aaron Copland: musik, 7 juni 2013.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *