Anton Webern: musik

Anton Webern var en österrikisk modernistisk kompositör vars karakteristiska musik inspirerat många senare tonsättare – i synnerhet de som var verksamma direkt efter andra världskriget. Som elev till Arnold Schönberg och en av tre kompositörer i Andra Wienskolan är de flesta av hans verk atonala, och flera skrivna med Schönbergs tolvtonsteknik (läs mer om den i artikeln om Schönberg).

Webern fick bara 31 av sina verk publicerade under sin livstid. Han dog under tragiska omständigheter år 1945 i hemlandet, då ockuperat av de allierade. Trots att utegångsförbud ännu inte gällde blev han skjuten av en amerikansk soldat, då han tagit ett par steg utanför huset för att avnjuta en cigarr. Under krigstiden fick Webern emellertid bara två verk publicerade. Hans modernistiska stil tilltalade inte nazisterna, som förespråkade tradition och tonalitet.

Anton Webern: musikFullständigt namn: Anton Webern

Levnadsår och epok: 1883-1945, Modernismen

Signaturverk: Konzert für neun Instrumente (1934)

SpotifylistaLyssna: Klicka på Spotifyikonen för en specialgjord spellista

Anton Weberns musik

Liksom sin mentor Schönberg hade Webern inledningsvis en period då han skrev tonal musik (musik som har en tonart). Hans Passacaglia (1908) för orkester – det första verk han fick publicerat – är ett bra exempel. Därefter skrev han flera verk i en fri atonal stil, varpå han i mitten av 20-talet anammade Schönbergs tolvtonsteknik.

Givetvis låter inte all Weberns musik likadant, men ett ord som kännetecknar hans stil i allmänhet är ”spartansk”. Ofta kan varje ton höras tydligt, och tonraderna är i regel lättare att följa än i många av Schönbergs kompositioner. För sin tolvtonsmusik kunde Webern lägga mycket energi på att skapa symmetri även inom tonraderna. I Konzert für neun Instrumente (Konsert för nio instrument, klippet) kan den tonrad om tolv toner som används delas upp i fyra grupper, samtliga av vilkas toner är separerade med exakt samma intervall.

På grund av detta genomsyras Weberns musik ofta av en strukturell klarhet och en känsla av objektivitet – något som föreföll mycket tilltalande för många kompositörer efter andra världskriget (däribland Pierre Boulez och Karlheinz Stockhausen), då man inom konstmusiken var ute efter estetiska uttryckssätt helt befriade från romantikens subjektivitet och individualism. Schönbergs musik, även om den var atonal, sågs av många som alldeles för djupt rotad i äldre former och musikaliska tankesätt. Det var ju lite så efter kriget. Allt det gamla skulle bort.

Kända verk

För ett otränat öra kan Weberns musik inledningsvis kännas lite svårlyssnad, men ger man den en ärlig chans så upptäcker man snart hur uttrycksfull och spännande den kan vara. På Spotifylistan kan några av Weberns mest välkända verk höras. Det rör sig om följande kompositioner:

1. Passacaglia (1908). För orkester.
2-4. Konzert für neun Instrumente (1934). För nio olika instrument.
5-7. Stråkkvartett (1938).
8. Variationer för orkester (1940). För orkester.

Källor

Sadie, Stanley och Latham, Alison. The Cambridge Music Guide (Cambridge: Cambridge University Press, 2001), 434-438.

Salzman, Eric. Twentieth-Century Music: An Introduction (Upper Saddle River: Pearson Education, Inc., 2002), 111-132.

Övrig information

Författare: Oliver Lindman, Sussex University.

Artikelnummer – Tonsättare: 12

Artikel publicerad som: Anton Webern: musik, 21 april 2013.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *