Beethoven: musik

Ludwig van Beethoven var en tysk tonsättare som huvudsakligen associeras med Wienklassicismen, även om hans senare verk är komponerade i en mer romantisk stil. Det var i och med Beethoven som klassicismen nådde sin klimax, och dessutom sitt slut. Han studerade under Haydn och var starkt influerad av Mozart, men hans musik har ofta en dynamisk kraft och styrka som tycks signalera intåget av en ny epok.

Samhället såg viktiga förändringar under Beethovens livstid. Medan den klassicistiska kompositören arbetade under en aristokratisk beskyddare, var den romantiske den frilansande visionären med en större frihet (men också en större utsatthet). Beethoven kan ses som en symbol för denna förändring. Mot slutet av sitt liv var Beethoven nästan helt döv – något som givetvis hämmade honom enormt mycket. Han var en oförbätterlig perfektionist som inte lade ifrån sig ett verk i första taget, och trots att han levde mer än tjugo år längre än Mozart är hans katalog betydligt tunnare (åtminstone om man ser till antalet verk).

Beethoven: musikFullständigt namn: Ludwig van Beethoven

Levnadsår och epok: 1770-1827, Klassicismen

Signaturverk: Symfoni nr. 5 (1808)

SpotifylistaLyssna: Klicka på Spotifyikonen för en specialgjord spellista

Ludwig van Beethovens musik

Man kan dela upp Beethovens liv som kompositör i tre olika perioder. Den första varar ungefär till och med 1802. Beethovens tidiga verk kännetecknas av en rak och elegant klassicistisk stil i Mozarts och Haydns anda. Lyssna exempelvis på hans Symfoni nr 1 (1800), tredje satsen från vilken du hittar i Spotifylistan. De två första av Beethovens symfonier komponerades under den här perioden, samt många av hans konserter (här åsyftas musikgenren ”konsert” och inte upplevelsen att ”gå på konsert”).

Den andra perioden varar ungefär mellan 1803 och 1813. Här utvecklade Beethoven en mer personlig stil. Symfoniorkestrarna blev större, och musiken på det hela taget mer dramatisk. Hans Symfoni nr. 3 (”Eroicasymfonin”, 1803) ses ibland som det första romantiska verket, även om det är väldigt svårt att peka ut ett specifikt verk för att symbolisera de väldigt gradvisa förändringar som ägde rum mellan klassicismen och romantiken.

Symfoni nr. 5 (”Ödessymfonin”, 1808) är Beethovens kanske mest kända verk, och också en mycket bra studie. Ja, samma Youtubeklipp används i artikeln om klassicismen, men lägg märke till hur ofta det där så välkända inledande motivet faktiskt återkommer i olika transponeringar. I och med Beethoven blev musikverken mer ”organiska”. Hela satsen växer liksom ut ur det där fyra toner långa motivet, och som en följd känns den oerhört enhetlig. Just detta var något som senare kompositörer såsom Wagner och Schönberg lade märke till, och värderade mycket högt. Klassicistiska verk är i regel tydligt strukturellt uppdelade i temagrupper och satser. Beethoven suddade gradvis ut gränserna mellan dessa olika sektioner. Denna utveckling är kanske allra tydligast om man ser till Beethovens fem första pianokonserter (komponerade mellan 1795 och 1810).

Under den tredje perioden (ca 1813-1827) blev Beethovens verk mer intellektuellt djupa, inåtvända och innovativa. Kromatiken i hans Stråkkvartett nr. 14 i C#-moll (1826) och körpartierna i hans Symfoni nr. 9 i D-moll (1824) är bra exempel. Körsång i symfonier var på 1820-talet något helt nytt.

Beethoven var en duktig pianist, och det var denna karriär, snarare än kompositionskarriären, som kom att lida mest av hans dövhet. Han komponerade 32 pianosonater, varav den fjortonde – ”Månskenssonaten” (1801) – är den mest välkända.

Kända verk

Ta chansen att bekanta dig med några av Ludwig van Beethovens mest kända verk genom att klicka på Spotifyikonen i informationsrutan ovan! Givetvis har många verk lämnats ute här, men förhoppningen är att listan ska erbjuda en bra startpunkt. Den innehåller följande:

1. ”Allegro con brio” ur Symfoni nr. 5 i C-moll (1808).
2. ”Allegro con brio” ur Symfoni nr 3 i Eb-dur (1803).
3. ”Adagio” ur Sonat i C#-moll (”Månskenssonaten”, 1801). Piano.
4. ”Presto – Allegro assai” ur Symfoni nr. 9 i D-moll (”Koralsymfonin”, 1824).
5. ”Menuetto” ur Symfoni nr. 1 i C-dur (1800).
6. ”Adagio ma non troppo” ur Stråkkvartett nr. 14 i C#-moll (1826).
7. ”Allegro” ur Pianokonsert nr. 5 i Eb-dur (Kejsarkonserten, 1810). För pianosolist och orkester.
8. ”Allegro assai” ur Pianosonat nr. 23 i F-moll (Appassionata, 1805).
9. ”Adagio sostenuto” ur Violinsonat nr. 9 (Kreutzer, 1803). För fiol och piano.

Källor

Rosen, Charles. The Classical Style (London: Faber and Faber, 1997).

Sadie, Stanley och Latham, Alison. The Cambridge Music Guide (Cambridge: Cambridge University Press, 2001), 260-285.

Staines, Joe (redaktör). The Rough Guide to Classical Music (London: Rough Guides, Ltd., 2010), 45-63.

Övrig information

Författare: Oliver Lindman, Sussex University.

Artikelnummer – Tonsättare: 32

Artikel publicerad som: Beethoven: musik, 13 juni 2013.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *