Benjamin Britten: musik

Benjamin Britten är en intressant figur i musikhistorien. Musikaliskt är han väldigt svår att kategorisera. Precis som Dmitrij Shostakovitj övergav han inte den traditionella tonaliteten – ett inordnande i en särskild tonart – trots att resten av Europa tycktes göra just det. Han lät sig dock inspireras av modernister som Alban Berg, Béla Bartók och Igor Stravinskij, och utvecklade därigenom ett unikt tonspråk.

Britten är, med sin imponerande vokalmusik-katalog, särskilt välkänd inom körkretsar.

Benjamin Britten: musikFullständigt namn: Benjamin Britten

Levnadsår och epok: 1913-1976, Modernismen

Signaturverk: Peter Grimes (1945)

SpotifylistaLyssna: Klicka på Spotifyikonen för en specialgjord spellista

Benjamin Brittens musik

Som nämnt ovan så skrev Britten tonal musik, och det gjorde han under hela sitt liv. Det innebär dock inte att hans musik hör mer hemma under Romantiken än under Modernismen. Det är något med energin och klarheten i hans kompositionsstil som gör hans verk moderna. Därutöver är hans musik ofta ganska så spartansk till texturen, som om han alltid ville att varenda litet musikaliskt element skulle vara förnimbart, och inte gömt bakom tjocka lager av olika klangfärger.

Te Deum in C (1934) är ett verk fyllt av rytmisk energi, med plötsliga dissonanta effekter och skarpa kontraster i dynamik. Men tonaliteten finns där. Lägg märke till att fraserna ”We praise thee”, ”O, God”, ”We acknowledge thee” och så vidare, alla sjungs på tonerna ur ett C-durackord (C, E och G). Men vad spelar pianot för lustigt ackompanjemang, som accentuerar toner som A och B? Liksom Debussy (vars musik förvisso är mycket annorlunda) kan man säga att Britten ”busade” lite med systemet. I ”Te Deum” – åtminstone i början – känns det nästan lite som satir!

Brittens genombrott var den mästerliga operan Peter Grimes (1945). Succén gjorde att han därefter skrev huvudsakligen valde att skriva vokalmusik – ofta för kyrkosammanhang. Även om det råder vissa osäkerheter kring Brittens religiösa åskådningar, så ska han själv ha kallat sig för en hängiven Kristen, och många av hans verk är baserade på kristna texter. Missa Brevis (1959) är ett av hans mest framförda körverk – en beskrivning som också passar bra in på hans War Requiem (1961).

Kända verk

Ett hopplock från Brittens oeuvre hittar du i Spotifylistan som skapats för den här artikeln. Du hittar en länk till den i informationsrutan ovan. På Spotifylistan återfinns följande verk och delar av verk:

1. Te Deum in C (1934). För kör och orgel.
2. ”Interlude II” ur Peter Grimes (1945).
3. ”Theme” ur The Young Person’s Guide to the Orchestra (1946). För orkester.
4. ”Dies Irae” ur War Requiem (1961).
5. ”A Hymn to the Virgin” (1935). För kör.
6. ”Gloria” ur Missa Brevis (1959). För kör och orgel.

Källor

Sadie, Stanley och Latham, Alison. The Cambridge Music Guide (Cambridge: Cambridge University Press, 2001), 480-484.

Staines, Joe (redaktör). The Rough Guide to Classical Music (London: Rough Guides, Ltd., 2010), 103-108.

Övrig information

Författare: Oliver Lindman, Sussex University.

Artikelnummer – Tonsättare: 23

Artikel publicerad som: Benjamin Britten: musik, 6 juni 2013.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *