Brahms: musik

Johannes Brahms var en tysk kompositör verksam under romantiken. Han ses som en upprätthållare av den tyska konstmusiktraditionen, och utgör något av en länk mellan Beethoven (tidigt 1800-tal) och Mahler (tidigt 1900-tal).

Till stilen var Brahms en tonsättare av sin tid. När det gäller form och struktur ekar hans musik emellertid av de konventioner som etablerades under Wienklassicismen genom Mozart och ovan nämnda Beethoven. Brahms var också pianist och besatt en fascinerande förmåga att memorera noter och spela komplicerade verk utantill.

Dvořák: musikFullständigt namn: Johannes Brahms

Levnadsår och epok: 1833-1897, Romantiken

Signaturverk: Symfoni nr. 4 (1886)

SpotifylistaLyssna: Klicka på Spotifyikonen för en specialgjord spellista

Johannes Brahms musik

Brahms har prisats för sin förmåga att bygga hela verk på små musikaliska motiv. Det är ofta möjligt att ta vilken passage som helst ur hans verk och visa på hur den är direkt relaterad till frasen innan, och sedan fortsätta bakåt tills man är tillbaka vid ursprungsmotivet i början av stycket. En sådan ”organisk” kompositionsteknik är starkt förknippad med romantiken, medan 1700-talsklassicisternas verk i större utsträckning går att dela upp i olika sektioner, vilka ofta är separerade av passager med många skalor snarare än tematiskt material. Dessa passager sågs av många romantiska tonsättare som överflödiga utfyllnader, och Brahms utvecklade de klassiska formerna på ett sätt som gav mindre utrymme åt just sådana.

Brahms musik kännetecknas också av en tendens att sätta dissonanta meloditoner på betonade slag, samt en viss rytmisk frihet. Han föredrog också absolut musik framför programmusik och andra verk med utommusikaliska kopplingar (såsom operor eller tondikter). Stråkkvartett nr. 1 i C-moll (klippet) innehåller exempel av alla dessa karaktärsdrag – i synnerhet vad rytmiken beträffar.

Det verk som 1868 gjorde Brahms berömd var ett requiem (en dödsmässa). Ein deutsches Requiem som det kallas har egenheten att texten är på tyska (inte latin). Dessutom kan det sägas att det har en ljusare och mindre ”domedagsaktig” ton över sig än både Mozarts och Verdis requiem.

Brahms skrev flera symfonier, varav den fjärde och sista (Symfoni nr. 4, 1886) ses som ett av hans främsta verk. Det blev också fyra konserter (två för piano, en för violin, och en för violin och cello), av vilka alla har letat sig in i repertoaren hos ledande orkestrar i världen idag. Något som många inte känner till är att Brahms ligger bakom en av de mest välkända vaggsångsmelodierna (lyssna gärna på den genom Spotifylistan eller gör en sökning på ”Brahms lullaby”).

Kända verk

På den Spotifylista som skapats för den här artikeln hittar du utdrag ur några av Brahms mest populära kompositioner. Länken dit hittar du i informationsrutan ovan. Nedan en innehållsförteckning:

1. ”Allegro non troppo” ur Symfoni nr. 4 i E-moll (1886). För orkester.
2. ”Poco allegretto” ur Symfoni nr. 3 i F-dur (1884). För orkester.
3. ”Denn alles fleisch, es ist wie Gras” ur Ein deutsches Requiem (1868). För sångsolister, kör och orkester.
4. 
”Vaggsång” (1869). För piano.
5. 
”Allegro molto i G-moll” ur Ungerska danser: volym 1 (1869). För orkester.
6. ”Allegro” ur Stråkkvartett nr. 1 i C-moll (1873).
7.
 ”Maestoso” ur Pianokonsert nr. 1 i D-moll (1858). För pianosolist och orkester.
8. ”Allegro” ur Klarinettkvintett i H-moll (1891). För klarinettsolist och stråkkvartett.

Källor

Dahlhaus, Carl. Nineteenth-Century Music (Los Angeles: University of Californa Press, 1989), 259-260; 269-271.

Grasberger, Franz. Brahms (Salzburg: Residenz Verlag, 1973).

Staines, Joe (redaktör). The Rough Guide to Classical Music (London: Rough Guides, Ltd., 2010), 93-103.

Övrig information

Författare: Oliver Lindman, Sussex University.

Artikelnummer – Tonsättare: 50

Artikel publicerad som: Brahms: musik, 19 juli 2013.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *