Henry Purcell: musik

Henry Purcell är Englands kanske främste kompositör genom tiderna. Han var verksam i mitten av barocken, och har gemensamt med Mozart att han var oerhört produktiv under en förhållandevis kort tidsperiod (liksom Mozart tog sig Purcell bara halvvägs genom trettioårsåldern, innan han dog i en svår sjukdom).

Purcell inspirerades av stildrag ur både italiensk och fransk samtida musik, men är känd för att ha utvecklat en särpräglad engelsk barockmusik. Efter Purcell skulle England få vänta i två sekel på nästa stora namn på kompositörsfronten – Edward Elgar (1857-1934).

Purcell: musikFullständigt namn: Henry Purcell

Levnadsår och epok: 1659-1695, Barocken

Signaturverk: Dido och Aeneas (1689)

SpotifylistaLyssna: Klicka på Spotifyikonen för en specialgjord spellista

Henry Purcells musik

Purcells musik kännetecknas av livfulla, vibrerande melodier och pulserande rytmer. Han var oerhört duktig på att konstruera musikaliska fraser med texten och ordens betoningar som utgångspunkt (de flesta av Purcells mest framförda verk är vokalmusik). Han tog sig också många friheter när det gällde dissonanta toner och ackord – ofta för att förstärka ordens mening. Även om det är svårt att uppfatta som lyssnare under 2000-talet så var Purcell en högst originell och nyskapande tonsättare för sin tid.

Purcells förmåga att skapa minnesvärt melodiskt material med texten som utgångspunkt kommer fram närmast övertydligt i hans Magnificat i G-moll (1680). Ord som ”magnify” och ”saviour” vittnar särskilt om hur rytmerna och fraserna formats efter ordens betoningar. Detta till trots sätter sig dessa trallvänliga melodier på hjärnan direkt!

Purcell skrev också en lång rad anthems och ett antal operor. Dessvärre levde han under en period då operan inte riktigt var populär i England, och det blev egentligen bara ett fullångt verk. Dido och Aeneas (1689) är emellertid förmodligen den mest kända operan där librettot (texten) faktiskt är på engelska.

Purcell är välkänd för sina oden till kungligheter, såsom My Heart is Inditing (1685), som skrevs till kröningen av James II. Han skrev också musik till drottning Mary II:s begravning (Funeral Sentences for the Death of Queen Mary II, 1695). Den inledande marschen till detta verk inleder också Stanley Kubricks klassiska film A Clockwork Orange (1971), fast då i ett elektroniskt arrangemang av Wendy Carlos.

Kända verk

Bekanta dig gärna med några av Purcells verk genom att lyssna igenom Spotifylistan! Länk finns i informationsrutan ovan. Listan erbjuder följande:

1-2. Magnificat och Nunc dimittis i G-moll (1680). Aftonsång för kör.
3-4. ”Ouverture” och ”When I am Laid in Earth” ur Dido och Aeneas (1689). Opera.
5. ”March” ur Funeral Sentences for the Death of Queen Mary II (1695). För två trumpeter, två tromboner och puka.
6. My Heart is Inditing (1685). Ode för orkester, kör och solister.
7. ”Come, Ye Sons of Art, Away” ur Ode for the Birthday of Queen Mary (1694). Ode för orkester, kör och solister.

Källor

Dunton-Downer, Leslie; Riding, Alan. Opera (London: Dorling Kindersley Limited, 2006), 70-73.

Sadie, Stanley och Latham, Alison. The Cambridge Music Guide (Cambridge: Cambridge University Press, 2001), 162-166.

Staines, Joe (redaktör). The Rough Guide to Classical Music (London: Rough Guides, Ltd., 2010), 426-431.

Övrig information

Författare: Oliver Lindman, Sussex University.

Artikelnummer – Tonsättare: 38

Artikel publicerad som: Henry Purcell: musik, 30 juni 2013.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *