John Cage: musik

John Cage är en färgstark profil inom konstmusiken. Amerikanen Cage har skrivit musik för alla möjliga medier och instrument. Vi talar allt från radioapparater till elektroniska ljud och preparerat piano (ett piano vars klangfärg förändrats genom att man placerat olika objekt mellan dess strängar och på andra ställen). Trots sina många innovativa sätt att använda instrument så är det kanske hans estetiska idéer som gjort honom mest känd.

Cage var starkt inspirerad av Zen-buddismen, som förespråkar passivitet. För att generalisera en aning innebär det att man tar avstånd från att ständigt gripa in och försöka påverka sitt och andras liv, utan mer försöka låta det gå sin gilla gång. Inom musiken ville Cage uppnå detsamma. Istället för att kontrollera sina verk in till minsta detalj gav han många av sina verk åt slumpen (så kallad ”aleatorisk musik”. Han kunde ge ett gäng instruktioner för ett framträdande, för att sedan låta det utvecklas fritt genom musikerna och de ljud han använde (ibland radioapparater!)

John Cage: musikFullständigt namn: John Milton Cage Jr.

Levnadsår och epok: 1912-1992, Modernismen

Signaturverk: 4’33 (1952)

SpotifylistaLyssna: Klicka på Spotifyikonen för en specialgjord spellista

Cages musik

Ett av modernismens viktigaste ideal är det stilistiska nytänkandet. Ingenting skulle vara riktigt som förut. John Cage studerade under en kort period med Arnold Schönberg, men gjorde ingen större succé  (österrikaren menade att Cage inte förstod teorin). Hans förståelse för tolvtonsmusiken och andra nydanande koncept inom konstmusiken var dock värdefull för hans tidiga verk. Hans modernistiska tänkande tog sig uttryck i hans Imaginary Landscapes (1939-52) – fem kompositioner skrivna för en rad olika konstellationer av instrument och ljud (Imaginary Landscape No. 2 inkluderar bland annat ljudet av ett rytande lejon, medan Imaginary Landscape No. 4 är skriven för tolv radioapparater). Genom musik skapade han härmed det han själv antog vara ”framtidens landskap”.

Det välkända verket Sonatas and Interludes (1948), skrivet för preparerat piano, är inspirerat av indisk musik och filosofi. Ungefär i samma veva som han skrev detta verk fick han upp ögonen för Zen-filosofin, vilket ledde till ovan nämnda Imaginary Landscape No. 4 (1951). Det är onekligen omöjligt att som kompositör kontrollera ett verk för tolv radioapparater (man vet aldrig vad som spelas på radions olika frekvenser!) och det var just denna kontroll som Cage ville ta avstånd från.

Som grädde på moset uruppfördes Cages mest kända verk 4’33 år 1952 (klippet eller Spotifylistan; #6). Det är ett stycke i tre satser skrivet för valfria (eller ”valfritt”) instrument. Verket i sig är helt tyst, och hurdant dess framförande tar sin form beror helt på var det framförs. Ett hostande från någon i publiken blir en del av verket, likaså ett rosslande eller ett nervöst vridande. I 4’33 frånsäger sig således både kompositör och instrumentalist all kontroll över musiken.

Hur kan detta vara musik? Kanske kan man säga att det har en rytm som vilket afrikanskt trumriff som helst – det har ju en startpunkt och en slutpunkt! Visst, det innehåller inga ljud, men samtidigt förekommer ju tystnad i all konventionell musik. Tar musiken slut mellan de två första ”ba-ba-ba-paaa” i Beethovens femma bara för att det är tyst där?

Cage är mest känd för sitt nyttjande av slumpen inom konstmusiken, men han använde sig också av harmonier på nydanande sätt, bland annat genom att utveckla egna tonrader och arbeta med icke-konventionella partitur, ibland baserade på nummer och bråkdal, och ibland på illustrationer och geometriska strukturer.

Kända verk

I den här artikeln har jag tvingats fokusera på Cages tidigare verk, men han levde och verkade i 40 år till efter 4’33. Ta chansen att bekanta dig med Cages musik genom Spotifylistan (länk finns i informationsrutan ovan). Nedan ser du en förteckning över vilka verk som finns på listan, så att du kan leta reda på dem någon annanstans om du inte har Spotify.

1-3. De tre första sonaterna ur Sonatas and Interludes (1948). För preparerat piano.
4. Imaginary Landscape No. 1 (1939). För två fonografer, preparerat piano och cymbal.
5. Imaginary Landscape No. 4 (1951). För tolv radioapparater.
6. 4’33 (1952). För valfritt/valfria instrument.
7. Williams Mix (1953). För tonband.
8. Variations IV (1964). För valfria instrument/ljudkällor framförd av ett valfritt antal musiker.
9. Music for Piano 69-84 (1956). För pianosolist eller pianosolist med ackompanjerande ensemble.

Källor

Holmes, Thom. Electronic and Experimental Music (New York: Routledge, 2008).

Pritchett, James. The Music of John Cage (Cambridge: Cambridge University Press, 1996).

Sadie, Stanley och Latham, Alison. The Cambridge Music Guide (Cambridge: Cambridge University Press, 2001), 496-499.

Övrig information

Författare: Oliver Lindman, Sussex University.

Artikelnummer – Tonsättare: 10

Artikel publicerad som: John Cage: musik, 12 april 2013.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *