Mahler: musik

Gustav Mahler var senromantikens germanske gigant. Österrikarens musik sparar sällan på orkesterresurserna, och han var själv av åsikten att en symfoni bör sträva efter att ”uppföra” eller ”omfamna” hela universum. Med musikaliska medel. Han var ambitiös, Mahler.

Mahler förknippas främst med sina symfonier, som kollektivt kan ses som en symbol för senromantikens musikaliska överdåd. Inte för att Mahlers musik går till överdrift. Det fanns helt enkelt inget ”efter Mahler”. Orkestrarna blev inte större. Symfonierna, som utvecklats och expanderats sedan Beethoven (1770-1827) genom Bruckner (1824-1896) och Brahms (1833-1897), blev inte mer monumentala. Tonaliteten och dess funktion, såsom den traditionellt varit, skulle bara ta ett par steg till, för att sedan falla över stupet i och med atonalitetens intåg (se Schönberg). Under sina tio sista år i livet kämpade Mahler mot sjukdomar, depressioner, och fördomar (han var ursprungligen jude). Trots det skrev han under denna period fem symfonier, och påbörjade ytterligare en.

Mahler: musikFullständigt namn: Gustav Mahler

Levnadsår och epok: 1860-1911, Romantiken

Signaturverk: Symfoni nr 5 (1904)

SpotifylistaLyssna: Klicka på Spotifyikonen för en specialgjord spellista

Mahlers musik

Gustav Mahler, också verksam som dirigent, var en oerhört skicklig orkestratör (arrangör av orkestermusik). Hans förkärlek för stora, omfattande musikformer var tydlig redan från början av hans karriär. Under sina sista tonårsår komponerade han en över timmen lång kantat i tre satser vid namn Das Klagende Lied (1880).

Mahlers Symfoni nr 1 hade premiär 1889. Redan i detta verk är de dynamiska kontraster som förknippas med Mahler väldigt tydliga och effektiva. Trots att hans verk ofta kräver en orkester bemannad med över 100 musiker så är det väldigt sällan hela orkestern används samtidigt. Försök lyssna på en inspelning av en Mahler-symfoni ur MP3-spelaren/iPoden! Du kommer upptäcka att det är närmast hopplöst att hitta en volym som ”fungerar” för alla partier.

Mahlers tidigare verk är i grund och botten tonala, men mot de senare märker man hur denna tonalitet håller på att förlora sitt fäste. Satser ur hans senare symfonier börjar ofta i en tonart och slutar i en helt annan. Symfoni nr 5 börjar exempelvis i Ciss-moll, och slutar i D-dur – en helt icke-relaterad tonart. Därtill går den välkända ”Adagietto”-satsen (klippet) i F-dur.  Lägg märke till att satsen är skriven bara för harpa och stråkar, trots att verket i sin helhet kräver en extra stor symfoniorkester.

I flera av Mahlers symfonier förekommer vokalmusik. I synnerhet i den mastodontiska Symfoni nr 8, som är skriven för stor orkester, två körer, en barnkör, och åtta sångsolister. Det förvånar knappast att den förärats smeknamnet De tusendes symfoni.

En annan intressant detalj om Mahler är att han var en obotlig perfektionist. Få är de verk som han inte grundligt arbetade om, oavsett om premiären ägt rum eller inte.

Kända verk

Som tidigare nämnt är det främst Mahlers symfonier som gör honom odödlig. På Spotifylistan (länk i inforutan ovan) hittar du exempel från flera av dessa verk. Dessa bör också gå att hitta på Youtube, om du inte är Spotifyanvändare.

1. Langsam ur Symfoni nr 1 (1889).
2. Kräftig entschieden ur Symfoni nr 3 (1902).
3. Adagietto ur Symfoni nr 5 (1904).
4. ”Alles Vergängliche” ur Symfoni nr 8 (1910).
5. Andante Comodo ur Symfoni nr 9 (1912).

Källor

Dahlhaus, Carl. Nineteenth-Century Music (Los Angeles: University of California Press, 1989), 363-367.

Sadie, Stanley och Latham, Alison. The Cambridge Music Guide (Cambridge: Cambridge University Press, 2001), 391-399.

Övrig information

Författare: Oliver Lindman, Sussex University.

Artikelnummer – Tonsättare: 6

Artikel publicerad som: Mahler: musik, 22 mars 2013.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *