Palestrina: musik

Palestrina tillhör de mer namnkunniga av renässansens kompositörer. Italienaren skrev huvudsakligen sakral musik för den katolska kyrkan, som under 1500-talet genomgick en svår krisperiod i och med reformationen och protestantismens utbredning.

Giovanni Pierluigi da Palestrina skrev huvudsakligen polyfon musik (musik där flera stämmor har egna, självständiga melodier). Han associeras med den Romerska skolan, vilken förespråkade just polyfonin i form av a cappella-körverk (a cappella = utan instrument). Kyrkan var förvisso inte så förtjust i den avancerade polyfoni som förespråkades av Romerska skolan. Man menade att den täta texturen av individuella stämmor otydliggjorde de heliga texterna. Av denna anledning ses Palestrina ibland som den polyfoniska kyrkomusikens frälsare.

Palestrina: musikFullständigt namn: Giovanni Pierluigi da Palestrina

Levnadsår och epok: 1525-1594, Renässansen

Signaturverk: Missa Papae Marcelli (1567)

SpotifylistaLyssna: Klicka på Spotifyikonen för en specialgjord spellista

Palestrinas musik

Palestrina skrev visserligen en del madrigaler (polyfona sånger som i regel ses som sekulära, även om andliga madrigaler förekommer också), men han förknippas allra mest med sina mässor. Totalt komponerade han över 100 stycken, många av vilka bygger på melodier från gregorianska sånger (enstämmiga, liturgiska sånger). En melodi som utgör kärnan i ett flerstämmigt verk kallas för cantus firmus.

Lyssna till satsen ”Kyrie” ur Missa Papae Marcelli (1567). Lägg märke till hur tenorstämman inleder med en melodi (0.00), som sopranerna sedan så gott som imiterar fast i ett annat tonläge (0.02). Därefter kommer basarna in (0.04) och sedan altarna (0.05). Lägg också märke till hur sopranerna varierar tenorernas melodi genom att lägga till extra toner i den tredje takten, medan altarna och basarna istället sjunger en aningen förenklad version så att dessa tre stämmor, trots olika startpunkter, avslutar samtidigt med ett ”-son” i den femte takten. Notera också hur melodierna oftast rör sig stegvis. Inom polyfon renässansmusik är större språng relativt sällsynta.

Vissa av Palestrinas mässor är frimässor, vilka konstrueras helt och hållet med kompositörens egna material. Han skrev också parodimässor, vilka baseras på andra existerande polyfona verk (inte bara andra mässor utan också motetter och chansoner).

Palestrinas musik är oerhört tekniskt avancerad. När alla stämmor är självständiga krävs en oerhörd skicklighet för att få till den harmoniska balans som genomsyrar hans verk, och det går snabbare att lära sig teorin för att skriva ett balanserat homofont verk för en hel orkester (ett homofont verk har en melodistämma, medan de andra stämmorna har ackompanjerande roller).

Kända verk

Spotifyikonen i informationsrutan ovan leder till en lista som skapats enkom för den här artikeln. Där hittar du verk, eller utdrag ur verk, som väl representerar Palestrinas stil, och som dessutom är hans kanske mest kända.

1-2. ”Kyrie” och ”Gloria” ur Missa Papae Marcelli (1567). Mässa för sexstämmig kör.
3. Stabat Mater (1590). Motett för två fyrstämmiga körer.
4-5. Missa Brevis (1570). Mässa för fyrstämmig kör.
6-7. De inledande satserna ur Canticum Canticoricum (1584). Motettsamling för femstämmig kör.

Källor

Sadie, Stanley och Latham, Alison. The Cambridge Music Guide (Cambridge: Cambridge University Press, 2001), 120-125.

Staines, Joe (redaktör). The Rough Guide to Classical Music (London: Rough Guides, Ltd., 2010), 396-398.

Övrig information

Författare: Oliver Lindman, Sussex University.

Artikelnummer – Tonsättare: 34

Artikel publicerad som: Palestrina: musik, 19 juni 2013.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *