Philip Glass: musik

Philip Glass är en amerikansk kompositör, som i synnerhet, liksom Steve Reich, förknippas med minimalismen. Hans musik kännetecknas av sparsamma grundidéer och motiv som upprepas och varieras gradvis.

Liksom många andra minimalister lät sig Glass inspireras av östvärlden. Under 1960-talet fick han chansen att arbeta med den legendariske indiske ragamästaren Ravi Shankar, genom att transkribera en del av dennes musik till det västerländska notationssystemet. Shankar lärde Glass att inte låta sig begränsas av det traditionellt västerländska sättet att tänka på musik. Musik måste inte ha en klar ”riktning”, och man behöver inte låta sin skaparförmåga begränsas av det konventionella sätt vi skriver ner vår musik med! Glass har dock själv poängterat att klassiska, västerländska tonsättare såsom Franz Schubert också är viktiga inspirationskällor för honom.

Philip Glass: musikFullständigt namn: Philip Morris Glass

Levnadsår och epok: 1937-, Modernismen

Signaturverk: Einstein on the Beach (1976)

SpotifylistaLyssna: Klicka på Spotifyikonen för en specialgjord spellista

Philip Glass musik

Oavsett vilket medium han väljer att skriva för så är det lätt att känna igen Philip Glass stil. Hans musik, i synnerhet den tidiga, karakteriseras av små ”celler” av musik som upprepas närmast ad infinitum, fast med vissa variationer som påverkar det vi som åhörare förnimmer. Han är välkänd för sina additiva processer, varvid små rytmiska celler varieras genom att ett slag eller en ton helt enkelt läggs till (eller tas bort). I särskilt minimalistiska stycken som Strung Out (1967) och 1+1 (1968) används den additiva tekniken flitigt.

Med Glassworks (1982) ville Glass uttryckligen nå en bredare publik än vad hans musik dittills bäddat för. Glassworks är fortfarande ett väldigt ”Glassigt” verk, men de lyssnarvänliga harmonierna och mer frekventa skiftningarna i textur gör verket lätt att ta till sig. I klippet till höger kan du lyssna till verkets andra sats – ”FLOE”.

Av de konstmusikkompositörer som lever idag så är Philip Glass den kanske finansiellt mest framgångsrika. Kanske beror det på att han vid sidan av operor som välkända Einstein on the Beach (1976) och musikteatraliska verk som In the Penal Colony (2000), också har skrivit en hel del för film. Särskilt nämnvärda är det kusliga orgel- och körtemat till Koyaanisqatsi (1982), och det vackra, om än mindre minimalistiska, huvudtemat till The Hours (2002). Glass har vid tre tillfällen nominerats till en Oscar för bästa filmmusik.

Glass hämtar också inspiration från populärmusiken. Hans första symfoni – ”Low” (1992) – är baserad på David Bowies album med samma namn från 1977. Bowie inspirerades själv av New York-minimalismen när han skrev originallåtarna.

Kända verk

Genom Spotifylistan kan du lyssna på några av Glass mest kända verk. Du hittar en ikonlänk i inforutan ovan. Använd följande innehållsförteckning för att själv leta reda på inspelningar av dessa verk om du inte har Spotify!

1. ”Knee Play 1” ur Einstein on the Beach (1976). Kammaropera.
2. Huvudtemat till Koyaanisqatsi (1982). Filmmusik.
3. Strung Out (1967). För elektroniskt förstärkt fiol.
4-5. 
”Opening” och ”FLOE” ur Glassworks (1982). Kammarverk för olika instrument.
6. 
”The Poet Acts” ur The Hours (2002). Filmmusik.
7. 
Inledning ur Low Symphony (1992). För orkester.

Källor

Salzman, Eric. Twentieth-Century Music: An Introduction (Upper Saddle River: Pearson Education, Inc., 2002), 217-219.

Staines, Joe (redaktör). The Rough Guide to Classical Music (London: Rough Guides, Ltd., 2010), 209-211.

Bildmateriel: WNYC New York Public Radio

Övrig information

Författare: Oliver Lindman, Sussex University.

Artikelnummer – Tonsättare: 19

Artikel publicerad som: Philip Glass: musik, 4 juni 2013.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *