Puccini: musik

Puccini är ett av de mest välkända namnen i operavärlden. Italienarens musik halkade aldrig in på modernismens villovägar, trots att han levde och verkade fram till mitten av 1920-talet. Det är få kompositörers verk som förefaller mer tilltalande för en bredare publik än Puccinis – något som i mångt och mycket lär bero på hans förkärlek för melodier.

Vid 17 års ålder hörde Puccini Verdis Aida (1871), och bestämde sig genast för att bli operakompositör. Hans första riktigt framgångsrika opera Manon Lescaut (1893) hade premiär samma år som Verdis sista opera Falstaff. Italien behövde en ny operamaestro, och Puccini var lösningen. Vid sin död drygt trettio år senare hade han komponerat tio operor. Nästan, i alla fall. Hans momumentala sista verk Turandot (1926) fullbordades aldrig av Puccini själv, men har trots det kommit att bli en av italienarens mest älskade.

Puccini: musikFullständigt namn: Giacomo A. D. M. S. M. Puccini

Levnadsår och epok: 1858-1924, Romantiken

Signaturverk: La bohème (1896)

SpotifylistaLyssna: Klicka på Spotifyikonen för en specialgjord spellista

Puccinis musik

Puccini, i Verdis fotspår, hade en förkärlek för tragiska livsöden och omöjlig kärlek. De flesta av hans operor är tragedier eller har djupt tragiska inslag, och hans sätt att arbeta med och förstärka effekten av långa och utsvävande melodier har gjort att han anklagats för musikalisk sentimentalitet.

Puccinis verk kan kopplas till den verismen – en litterär stilriktning som också tog sig uttryck inom operan. En så kallad verismo-opera handlar ofta om vanliga människor snarare än myter och legender, och saknar många av operans mer påtagligt artificiella element, såsom bel canto-sång (en sångstil utformad för att belysa sångarens virtuositet) och koloratur (”dekorationer” inom vokalmusik, i form av exempelvis drillar och ornament). ”Il verismo” betyder just ”realism”. Det ska dock sägas att inte alla Puccinis operor handlar om vanliga människor. Turandot utspelar sig exempelvis i ett mytologiskt och antikt Kina.

I Puccinis operor flyter ofta arior och recitativ (se ”Barocken” för information om dessa termer) ihop, vilket vittnar om att han med säkerhet influerats av Wagners musikdramer. I den odödliga duetten ”Vogliatemi bene” ur Madama Butterfly (1904) är det tydligt hur musiken och librettot (texten), utan några som helst avbrott eller uppdelningar, skiftar från att vara mer berättande till att huvudsakligen belysa huvudpersonernas känslor och sinnesstämningar.

Puccini drog ofta nytta av exotiska element i sina operor (åtminstone om man ser till vad som ansågs exotiskt i början av 1900-talet. I Turandot används exempelvis gong och xylofon flitigt. I synnerhet i hans senare verk vittnar färgglada klanger och spännande orkestreringsmetoder om att han kan ha inspirerats av Debussys impressionistiska oeuvre.

Skrev Puccini något annat än operor? Ja, en del körmusik, kammarmusik, och en rad verk för orkester. Det är dock tack vare operorna som Puccinis namn gått till historien och få av hans andra verk framförs idag.

Kända verk

I ett illustrerande syfte har jag till Spotifylistan som vanligt varit hädisk och plockat ut arior, duetter och körsatser fritt ur Puccinis operor. Givetvis avnjuts de alla bäst i sin helhet. Länken till Spotifylistan hittar du i faktarutan ovan. Allt bör gå att hitta på Youtube om du inte har Spotify.

Bland Puccinis operor är det framför allt fyra stycken som utmärker sig särskilt – i synnerhet om man ser till vilka som dominerar dagens operaprogram. Dessa är La bohème, Tosca (1900), Madama Butterfly och Turandot.

1. ”O soave fancuilla” ur La bohème (1896).
2. ”Si, mi chiamano Mimi” ur La bohème (1896).
3. ”E lucevan le stelle” ur Tosca (1900).
4. ”Prestu, su! Mario!” ur Tosca (1900).
5. ”L’imperial Commisario” ur Madama Butterfly (1904).
6. ”Vogliatemi bene” ur Madama Butterfly (1904).
7. ”Un bel di vedremo” ur Madama Butterfly (1904).
8. ”Chi il bel sogno di Doretta” ur La Rondine (Svalan, 1917).
9. ”Ah! Per l’ultima volta!” ur Turandot (1926).
10. ”No, no, principessa altera” ur Turandot (1926).
11. ”Nessun dorma” ur Turandot (1926).

Källor

Dahlhaus, Carl. Nineteenth-Century Music (Los Angeles: University of Californa Press, 1989), 351-355.

Dunton-Downer, Leslie; Riding, Alan. Opera (London: Dorling Kindersley Limited, 2006), 189-201.

Sadie, Stanley och Latham, Alison. The Cambridge Music Guide (Cambridge: Cambridge University Press, 2001), 419-421.

Övrig information

Författare: Oliver Lindman, Sussex University.

Artikelnummer – Tonsättare: 5

Artikel publicerad som: Puccini: musik, 22 mars 2013.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *