Renässansen: musik

Välkommen till sidan om Renässansen och den musik som förekom då. Renässansen pågick ungefär mellan 1450 och 1600, även om det givetvis är svårt att sätta exakta datum för en ideologisk era. Ordet ”renässans” betyder ”pånyttfödelse”, och tidsperioden i sig förknippas med en allmän vilja att utforska och lära sig om sig själv, sin kultur, och världen i sin helhet. Inspirerade av de gamla grekerna och romarna, vars idérikedom och driftighet kom att ses som något att sträva efter, tog man initiativ på initiativ för att kartlägga större delar av världen och besvara existensens mystiska frågor.

Verksamma under denna period var bland andra upptäckaren Christofer Columbus (1451-1506), astronomen och matematikern Nicolaus Copernicus (1473-1543) och Leonardo da Vinci (1452-1519), som förutom sitt konstnärskap hade så många yrkesrelaterade titlar så att många bara väljer att kalla honom för ett ”universalgeni”. Och det var bland alla dessa nytänkare som de musikaliska nytänkarna trädde fram.

Spotify-listaLäs gärna denna artikel tillsammans med dess SPOTIFYLISTA som du når genom att klicka på ikonen till vänster!

Kompositörer

Om du redan nu vill bekanta dig med en specifik renässanskompositör så lär följande namn intressera dig mest. Men läs gärna klart den här artikeln först!

Några av de mest framstående:

Andra värda att utforska:

Legenden Claudio Monteverdi (1567-1643) är också renässanskompositör, men jag har valt att lista honom som barockkompositör här på Musikhistoria.se. Bland välkända kompositörer som främst förknippas med renässansen återfinns William Byrd (1543-1623), Giovanni Gabrieli (1555-1612), Tomás Luis de Victoria (1548-1611), John Dowland (1563-1626) och en av de tidigaste pionjärerna – Guillaume Dufay (1397-1474).

Hur kan renässansens musik beskrivas?

Här följer några av de drag som karakteriserar renässansmusik:

– Tätare faktur än under Medeltiden. Nu börjar jag direkt med krångliga ord här, men ”fakturen” (också ”texturen”) beskriver helt enkelt ett musikstyckes uppbyggnad. Mycket renässansmusik består av fyra och fem olika stämmor som ljuder samtidigt, medan det under medeltiden var desto vanligare med bara en eller på sin höjd två stämmor. Fakturen – ”musikens vävnad” om man så vill – blev således tätare under den här perioden.

– Polyfoni. Detta begrepp kan kopplas samman med kontrapunkt, och åsyftar musik där de olika stämmorna har självständiga melodier. Lyssna till William Byrds ”Kyrie” (klippet och Spotifylistan; #1). Lägg märke till att stämmorna kommer in gradvis, och att alla har sin egen melodi. Det är inte en melodi med flera ackompanjerande stämmor (något som kallas för homofoni).

Imitation. Något som också är mer än tydligt i klippet är nyttjandet av imitation. Stämmorna, även om de inte är identiska, imiterar varandra och bygger därigenom upp hela satsen. Denna teknik är mycket vanlig inom renässansens musik.

– Harmonier. Renässansens kompositörer var angelägna att tänka på musikens ”vertikala” aspekter – det vill säga formandet av ackord (som alltid läses vertikalt i noter). Under Medeltiden var man generellt sett mer intresserad av melodierna – de ”horisontella” aspekterna.

Thomas Tallis - Renässanskompositör

Thomas Tallis skrev bland annat ett polyfont stycke för 40 röster(!) – ”Spem in alium” (Spotifylistan; #2).

A Cappella. Renässansen var a cappella-musikens gyllene era. Begreppet i sig betyder ungefär ”som i kyrkan” eller ”som i kapellet”, men vad som menas i praktiken är icke-ackompanjerad sång – alltså sång utan instrument (under medeltiden var nämligen alla instrument förutom orgeln bannlysta i kyrkosammanhang). Stycket i klippet ovan sjungs, som du märker, a cappella. All musik framfördes dock inte a cappella. Instrument förekom också, såsom krumhorn, luta och viola da gamba.

– Kontinuerliga, stadiga rytmer. När det gäller rytm är renässansmusik ofta kontinuerlig och förhållandevis statisk. Taktarter hade inte utvecklats, och de mer sentida ofta tydliga kontrasterna mellan accentuerade och icke-accentuerade slag förekom i regel inte.

– Modala skalor. Som ni kanske känner till så brukar man säga att musik kan gå i dur (låter glatt, som ”Blinka lilla stjärna”) eller i moll (låter dystert/sorgset, som ”Vem kan segla förutan vind”). Vad man menar då är att musiken byggs kring en durskala eller en mollskala. Under renässansen fanns dock inte sådana skalor. Istället byggde man musiken på så kallade modala skalor, också kända som kyrkotonarter. Det finns sju olika, och den första – den joniska – är faktiskt en vanlig durskala.

TIPS – Det är inte svårt att få sig en uppfattning om hur modala skalor låter! Om du har ett piano hemma kan du börja på ett C, och spela hela skalan på de vita tangenterna upp till nästa C. Börja sedan på D, och spela alla vita tangenter upp till nästa D. Fortsätt sedan med E, och gör samma sak med alla vita toner tills du har kommit till nästa C. Nu har du spelat alla modala skalor med C som utgångspunkt!

Sakral musik

Ordet sakral betyder ungefär ”kyrklig”. Oerhört mycket musik komponerades för religiösa sammanhang under renässansen. Huvudsakligen rörde det sig om två former:

Renässansen: musik. Palestrina

Palestrina – en viktig kompositör av sakral musik i synnerhet.

– Mässa. Den viktigaste kristna gudstjänsten – mässan – tonsattes av många kompositörer under denna era. En mässa består av en rad centrala texter, såsom Kyrie (”Herre, förbarma dig”) och Gloria (”Ära vare Gud i höjden”). William Byrds Mass for Four Voices är en särskilt känd mässa, inledningen av vilken du kunde lyssna på i klippet några stycken upp. En annan framstående kompositör av mässor var Palestrina. I klippet ovan (och i Spotifylistan; #3) kan du lyssna till satsen ”Credo” i hans Missa Brevis.

– Motett. Det fanns också mindre körsånger med religiösa texter, vilka hämtats från bland annat Bibeln. Dessa kallas för motetter. Klicka här för att lyssna till en motett skriven av den flamländske/franska tonsättaren Josquin des Prez (Spotifylistan; #4).

Profan musik

All musik som skrevs under renässansen var inte sakral. Profan, eller ”folklig” musik förekom också, och i regel var den mer varierad till naturen. Det fanns en rad olika folkliga sångformer som kan kopplas samman med olika länder (sök gärna upp dessa på Youtube om du inte har Spoitfy):

– Italiensk frottola. Exempel: ”El Grillo” av Josquin des Prez – Spotifylistan; #5.

– Tysk lied. Exempel: ”Entlaubet ist der Walde” av Ludwig Senfl (1486-1543) – Spotifylistan; #6.

– Spansk villancico. Exempel: ”Cucú, Cucú” av Juan del Ancina (1468-1529) – Spotifylistan; #7.

– Fransk chanson. Exempel: ”Il est bel et bon” av Pierre Passereau (1509-1547) – Spotifylistan; #8.

– Italiensk madrigal. Exempel: ”O primavera” av Claudio Monteverdi – Spotifylistan; #9.

Den italienska madrigalen skulle komma att spridas till England, och det är just de engelska madrigalerna som har kommit att bli särskilt välkända hos den moderna publiken. En samling madrigaler publicerades i England 1588, vilket skapade en enorm allmän passion för denna sångform. Madrigaler började skrivas i hela landet. Klippet till höger (och Spotifylistan; #10) spelar John Farmers ”Fair Phyllis I Saw” – ett strålande exempel på både tonmåleri (när musiken återspeglar texten – ”Up and Down” sjungs faktiskt uppifrån och ner!) och gammalt hederligt renässans-snusk (vad sjungs det egentligen om – om man tänker efter?).

Vill du också bekanta dig med litteraturen under renässansen? Läs gärna då en utmärkt artikel om renässansen ur ett litteraturhistoriskt perspektiv.

Källor

Bennett, Roy. History of Music (Cambridge: Cambridge University Press, 2005), 15-25.

Burrows, John; Wiffen, Charles. Eyewitness Companions: Classical Music (New York: Dorling Kindersley, 2005).

Sadie, Stanley och Latham, Alison. The Cambridge Music Guide (Cambridge: Cambridge University Press, 2001), 104-139.

Övrig information

Författare: Oliver Lindman, Sussex University.

Artikel publicerad som: Renässansen: musik, 1 februari 2013.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *