Sergej Rachmaninov: musik

Sergej Rachmaninov var en rysk tonsättare och pianist. Trots att merparten av hans verk komponerades under 1900-talet bör han ses som tillhörande den romantiska epoken (av alla berömda romantiska kompositörer kan han ses som den som föddes sist – ett drygt decennium efter Debussy, som brukar räknas till modernismen).

Rachmaninov är särskilt känd för sina pianokonserter och sina verk för solopiano. Han var själv en pianovirtuos av yppersta rang, och hade goda fysiska förutsättningar. Enligt vissa källor var han så lång som 198 cm, men vad historikerna är desto mer överens om är att hans händer var abnormalt stora (det har spekulerats kring huruvida detta kan ha berott på någon sorts sjukdom). Han kunde exempelvis spela ackordet C-Eb-G-C-G med vänsterhanden. Att som pianist kunna sträcka ut handen en oktav plus en kvint (en så kallad duodecima) och samtidigt kunna spela ett ackord är extremt sällsynt.

Rachmaninov: musikFullständigt namn: Sergej Vasiljevitj Rachmaninov

Levnadsår och epok: 1873-1943, Romantiken

Signaturverk: Preludium i C#-moll (1892)

SpotifylistaLyssna: Klicka på Spotifyikonen för en specialgjord spellista

Sergej Rachmaninovs musik

Bland sina äldre landsmän beundrade Rachmaninov i synnerhet Tjajkovkskij, vilket är tydligt särskilt när det gäller hans tidiga verk. Den personliga stil han senare skulle komma att utveckla präglas av lyriska, lidelsefulla melodier och rika, närmast överdådiga harmonier. Ofta arbetar han med förhållandevis lite tematiskt material, samtidigt som hans rytmer är flexibla och varierade.

Rachmaninovs kanske mest populära verk är det Preludium i C#-moll han skrev när han var 19 år. Stycket, om än oerhört läckert, representerar dock inte hans mer mogna stil. Nio år senare komponerade han sin andra pianokonsert – Pianokonsert nr. 2 i C-moll (1901) (klippet). I synnerhet första satsen av detta verk kombinerar storartade ackord med lyriska melodier, en tekniskt komplex pianostämma, och varierade rytmer på ett fantastiskt sätt.

Rachmaninov skrev en hel del andra berömda orkesterstycken, däribland Dödens ö (1909), och Symfoniska danser (1940). Det senare, kompositörens sista verk, visar tydligt hur hans stil, även om den förändrats, fortsatte vara stabilt förankrad i den senromantiska stilen genom hela hans liv.

Rachmaninovs mest framförda verk är emellertid de där pianot spelar en huvudroll. Utöver de många enastående preludierna skrev han bland annat två pianosonater, varav den andra – Pianosonat nr. 2 i Bb-moll (1913) – är ett av hans främsta verk för solopiano.

Kända verk

En spellista innehållande några av Sergej Rachmaninovs mest kända verk (eller utdrag ur dem) har skapats för den här artikeln. Du når den genom ikonlänken i inforutan högre upp på sidan. Om du inte är Spotifyanvändare, kolla gärna upp dessa verk på annat håll! Här följer en innehållsförteckning:

1. Preludium i C#-moll (1892). För piano.
2. Preludium i G-moll (1901). För piano.
3. ”Moderato” ur Pianokonsert nr. 2 i C-moll (1901). För pianosolist och orkester.
4. Dödens ö (1909). Symfonisk dikt för orkester.
5. ”Adagio” ur Symfoni nr. 2 i E-moll (1907). För orkester.
6. ”Allegro, ma non tanto” ur Kyrkklockorna (1913). För sångsolister, kör och orkester.
7. ”Non allegro” ur Symfoniska danser (1940). För orkester.
8. ”Allegro agitato” ur Pianosonat nr. 2 i Bb-moll (1913). För piano.

Källor

Staines, Joe (redaktör). The Rough Guide to Classical Music (London: Rough Guides, Ltd., 2010), 432-437.

Åstrand, Hans (redaktör). Sohlmans musiklexikon: Volym 5 (Stockholm: Sohlmans Förlag AB, 1979), 138-139.

Övrig information

Författare: Oliver Lindman, Sussex University.

Artikelnummer – Tonsättare: 54

Artikel publicerad som: Sergej Rachmaninov: musik, 25 juli 2013.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *