Steve Reich: musik

Steve Reich är en av där kompositörerna av västerländsk konstmusik som faktiskt fortfarande lever, åtminstone i skrivande stund. Hans musik är intressant och nydanande på många sätt. Som en av i synnerhet fyra amerikanska tonsättare som kommit att starkt förknippas med minimalistisk musik var han den som skrev och satte ord på vad denna stilriktning innebar allra mest.

Reich har kallats för USA:s främste nu levande tonsättare. Tillsammans med en rad andra pionjärer, däribland Terry Riley och Philip Glass, ledde han under 60-talet och 70-talet en konstmusikalisk rörelse som kan ses som en reaktion mot de överakademiska, avant-garde-experiment som under en längre tid pågått i Europa.

Steve Reich: musikFullständigt namn: Stephen Michael Reich

Levnadsår och epok: 1936-, Modernismen

Signaturverk: Piano Phase (1967)

SpotifylistaLyssna: Klicka på Spotifyikonen för en specialgjord spellista

Reichs musik

I Västvärlden har vi vant oss vid att musiken har en riktning – att den alltid ”är på väg någonstans”. Utan att behöva gå in på detaljer kan det sägas att de allra flesta klassiska musikverk kan beskrivas med beteckningen ”A-B-A”. Musiken börjar någonstans (A), kanske med ett tema som gradvis utvecklas och varieras. Sedan tar den sig någon annanstans (B) genom så kallade modulationer (förflyttningar till andra tonala regioner/tonarter), varpå den i slutändan hittar tillbaka till A.

Om man istället ser till österländsk musik, så räcker det ofta med ett ”A”. Musiken håller sig i samma stadium och är inte beroende av att ”vara på väg någonstans”. För det västerländska örat kan sådan musik verka obegriplig till en början, eftersom den kräver ett mer meditativt och kontemplativt sätt att lyssna.

Varför nu allt detta babbel? Jo, just österländska musikformer, såsom indisk klassisk musik, influerade utvecklingen av den minimalistiska musiken mer än något annat. Reich bygger mycket av sin musik genom att skapa grunderna för en gradvis skiftande ”process”. Musiken har ingen riktning enligt ett traditionellt synsätt, men gradvisa skiftningar erbjuder nya ”upptäckter” hela tiden.

Piano Phase (1967) (klippet) är ett verk för två pianon, som är uppbyggt av en enda musikalisk fras. Denna repeteras om och om igen, men en bit in i stycket börjar den andra pianisten gradvis att öka farten tills han ligger exakt en åttondelsnot före. Denna teknik kallas för phasing. Blunda och lyssna! Vad hör du för sorts musikaliska mönster i början? Vad hör du efter två minuter? Fyra?

Ett liknande välkänt stycke av Reich är Clapping Music (1972) (se Spotifylistan; #5), där två musiker klappar ett rytmisk mönster, som sedan gradvis ”förskjuts” framåt av den ena musikern. Bland Reichs tidiga verk återfinns också experiment med loopade inspelningar där identiska fraser upprepas tillsammans för att sedan gradvis sättas ur fas genom att ha olika tempon. Come Out (1966) är kanske det mest kända av dessa verk (Spotifylistan; #3).

Reich har också arbetat mycket med olika instrumentensembler. I Different Trains (1988) kombineras upprepade musikaliska fraser (ostinaton) spelade av en stråkkvartett, med inspelade röster från högtalare på tågcentraler. Resultatet är slående (Spotifylistan; #1). Samma teknik används i WTC 9/11 (2010), där Reich använt sig av röster och ljud som hör samman med terroristattacken i hans hemstad New York den 11 september 2001.

Kända verk

Utöver de verk som redan nämnts finns ytterligare några fantastiska kompositioner att lyssna till på Spotifylistan. Nedan ser du en lista över de stycken som ingår, så att du kan leta reda på dem själv på exempelvis Youtube om du inte har Spotify.

1. ”America – Before the War” ur Different Trains (1988). För stråkkvartett och inspelade röster.
2. Piano Phase (1967). För två pianon (eller två marimbor).
3. Come Out (1966). För tonband (inspelad röst).
4. It’s Gonna Rain, del I (1965). För tonband.
5. Clapping Music (1972). För två musiker.
6. Drumming, del III (1971). För nio slagverkare.
7. ”Fast” ur New York Counterpoint (1985). För klarinett och inspelningar.
8. ”Fast” ur Electric Counterpoint (1987). För elgitarr och tonband.
9. Six Marimbas (1986). För sex marimbor.

Källor

Mertens, Wim. American Minimal Music (London: Kahn & Averill Publishers, 1988).

Reich, Steve; Hillier, Paul (redaktör). Writings on Music, 1965-2000 (USA: Oxford University Press, 2004).

Sadie, Stanley och Latham, Alison. The Cambridge Music Guide (Cambridge: Cambridge University Press, 2001), 500-501.

Bildmateriel: Ian Oliver

Övrig information

Författare: Oliver Lindman, Sussex University.

Artikelnummer – Tonsättare: 8

Artikel publicerad som: Steve Reich: musik, 5 april 2013.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *