Stravinskij: musik

Igor Stravinskij, och hans musik i synnerhet, har haft en oerhörd betydelse för den moderna konstmusiken. Den ryske kompositören levde länge och höll sig knappast till en enda stil under hela sin livstid. Under sin första tid som kompositör studerade han med legenden Nikolaj Rimskij-Korsakov, och hans tidiga verk (ca 1908-1921) var ofta inspirerade av ryska folktoner. Sedermera var han en av de främsta pionjärerna inom neoklassicistisk musik (musik som visserligen hade moderna karaktärsdrag, men som hämtade form och struktur från i synnerhet 1700-talsmusiken). Mellan 1920 och 1954 var de flesta av Stravinskijs verk skrivna i denna anda. Under de sista 15 åren av sitt verksamma liv skrev han musik med seriella tekniker, däribland Schönbergs tolvtonsmetod.

Stravinskij skrev också en rad böcker, där han uttryckte sina ibland något motsägelsefulla tankar kring musik. Han menade bland annat att musiken i sig är ”oförmögen att uttrycka någonting alls”, alltså att musikens värde inte ligger i dess förmåga att belysa eller uttrycka andra fenomen, såsom känslor och berättelser, utan att musiken alltid bara har sitt eget, självständiga värde.

Stravinskij: musikFullständigt namn: Igor Fjodorovitj Stravinskij

Levnadsår och epok: 1882-1971, Modernismen

Signaturverk: Le sacre du printemps (Våroffer, 1913)

SpotifylistaLyssna: Klicka på Spotifyikonen för en specialgjord spellista

Stravinskijs musik

När man talar om Stravinskijs musik måste man först och främst klargöra vilken Stravinskij man pratar om. ”Tidiga Stravinskij”, ”Mellan-Stravinskij” eller ”Sena Stravinskij”. Den ryske tonsättaren är kanske allra mest känd för sina tre tidiga ryskinspirerade baletter – Eldfågeln (1910), Petrusjka (1911) och Våroffer (1913). När man lyssnar på dessa i rätt ordning märker man hur Stravinskijs musik gradvis, bara inom loppet av tre år, blev allt mer modernistisk till stilen. Våroffer är full av dissonanta ackord och liknar inte någon tidigare balett med sina vassa, accentuerade harmonier.

Vad som dock slår en allra mest när man lyssnar till Våroffer är dess rytmer. De unika samspelet mellan oregelbundet betonade slag och skiftande taktarter har en bärande funktion genom hela baletten. Melodier, motiv och harmonier, som traditionellt sett alltid haft mer betydelse, förvandlas här till sekundära element.

Redan i Petrusjka kan man märka dessa tendenser. Lyssna till klippet till höger. Lägg märke till att de många olika korta musikaliska motiven upprepas om och om igen, men ofta med små variationer som gör att man aldrig riktigt kan förutse hur nästa takt kommer att låta. Det är som att Stravinskij har klippt och klistrat med små musikaliska celler – något som skapar en hel del intressant rytmiska twister.

Under Stravinskijs neoklassicistiska period skrev han mest för mindre ensembler, men också ett par operor (se nedan) för orkester och sångare. Merparten av denna musik för tankarna till barockens och klassicismens kompositörer, som Bach och i synnerhet Mozart, men en rad modernistiska inslag såsom polytonalitet (två eller fler tonarter samtidigt) finns alltid där för att visa på att det är ett Stravinskijverk vi hör.

Musiken under Stravinskijs tolvtonsperiod är mer distinkt modern, och för tankarna till den Andra Wienskolans musikutbud (se artikeln om modernismen; länk i faktarutan ovan).

Kända verk

Av Spotifylistans elva spår kan 1-7 kopplas till Stravinskijs ”ryska period”, 8-10 till hans neoklassicistiska, och 11 till hans seriella. Kolla in dessa ikoniska verk på Youtube om du inte har Spotify.

1-3. De första åtta minuterna ur Våroffer (1913). Ballet för orkester.
4. Den inledande scenen ur Petrusjka (1911). Ballet för orkester.
5. ”Finale” ur Eldfågeln (1910). Ballet för orkester.
6. Historien om en soldat (inledning) (1918). Teatraliskt verk för olika instrument.
7. ”Symfoni för blåsare” (1921). För träblåsinstrument.
8. Ouvertyr till Pulcinella (1920). Ballet för orkester.
9. Korus ur Oedipus Rex (1928). Opera.
10. ”The Woods are Green” ur Rucklarens väg (1951). Opera.
11. Kantat ur A Sermon, a Narrative, and a Prayer (1961). För kör.

Källor

Boulez, Pierre. Stocktakings From an Apprenticeship (Oxford: Oxford University Press, 1991), 55-110.

Hill, Peter. Stravinsky: The Rite of Spring (Cambridge: Cambridge University Press, 2000).

Sadie, Stanley och Latham, Alison. The Cambridge Music Guide (Cambridge: Cambridge University Press, 2001), 438-448.

Samson, Jim. Music in Transition (London: J. M. Dent & Sons Ltd., 1977), 40-55.

Övrig information

Författare: Oliver Lindman, Sussex University.

Artikelnummer – Tonsättare: 2

Artikel publicerad som: Stravinskij: musik, 16 mars 2013.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *