Franz Liszt var en ungersk tonsättare verksam under romantiken. Liszt skrev otaliga verk för piano och var en pianovirtuos av rang, välkänd i hela Europa även under sin livstid.

Liszt utvecklade den symfoniska dikten eller “tondikten”, och skrev också tretton egna. En tondikt är ett musikaliskt verk för symfoniorkester som har en koppling till något utommusikaliskt – t.ex. genom titeln. En tondikt är således en genre inom programmusiken. Liszt åstadkommanden var betydande för många senare tonsättare, såsom Richard Wagner, Edvard Grieg, och Alexander Borodin. Den två år yngre Wagner var dessutom Liszts svärson.

Franz Liszts musik

Vad Liszts pianomusik beträffar så är den ofta enormt tekniskt krävande. Han behövde skapa sin egen musikstil för att göra sina färdigheter som pianist rättvisa – något som bland andra kritikern Eduard Hanslick höll emot honom. I synnerhet de senare av Liszts verk antar en impressionistisk ton, som nådde sin kulmen i Debussys pianomusik. Arnold Schönberg skrev dessutom att Liszt kan ses som en av de som startade kriget mot tonaliteten (under romantiken började själva konceptet att “vara i en tonart” luckras upp, allteftersom verken blev mer kromatiska – och i början av 1900-talet bröt flera kompositörer helt med tonaliteten). Liszt kunde också väva in folkmusikinfluenser i sina verk, vilket inte minst hans Ungerska rapsodier (färdigställda 1885) vittnar om.

Ta en titt på klippet till höger – ett framförande av Liszts välkända Pianokonsert Nr. 1 (uruppförd 1855). Man behöver inte vara en särskilt skicklig notläsare för att se hur pass tekniskt krävande pianosolona i detta verk är. De otaliga parallela oktaverna är mycket typiska för Liszts musik. Kanske skrev han dem främst för att visa hur snabbt han kunde spela parallella oktaver?

Redan i detta tidiga verk, som Liszt började arbeta på vid 19 års ålder, får man intrycket av att han målar upp en sorts stämning eller någon sorts berättelse. I senare verk som Totentanz (1849; också för pianosolist och orkester) är detta ännu tydligare. “Totentanz” betyder ungefär “De dödas dans”. Verket kan avnjutas genom Spotifylistan (se ikon ovan).

Liszt skrev också många sånger, orgelverk och körverk. Därutöver var han lärare och hjälpte hundratals pianister att finslipa sin teknik. Som om inte det vore nog skrev han många böcker om musik, och lade mycket energi på att sprida och marknadsföra andra kompositörers verk.

Kända verk

Som Liszts “signaturverk” har Années de pèlerinage (1842; med sista satsen tillagd över 30 år senare) valts ut – mest för att dess satser komponerades vid olika tillfällen under kompositörens liv och således summerar hans åstadkommanden väl. Det ska dock sägas att Liszt inte direkt associeras med ett enskilt verk, på samma sätt som Händel kopplas samman med Messias (1742) eller Grieg med Peer Gynt (1876). Spotifylistan skapad för denna artikel innehåller dock fler verk, nämligen följande (länk till listan finns i inforutan ovan).

1. Liebesträume nr. 3 (1850). För piano.
2. Mephistovals nr. 1 (1862). För piano (ursprungligen för orkester).
3. Ungerska rapsodi nr. 2 i C#-moll (1847). För piano.
4. “Première année” ur Années de pèlerinage (1842). För piano.
5. “Faust” ur Eine Faust-Symphonie (1857). Orkesterverk.
6. Totentanz (1849). För pianosolist och orkester.

Källor

Dahlhaus, Carl. Nineteenth-Century Music (Los Angeles: University of Californa Press, 1989), 134-142.

Schumann, Karl. Liszt (Salzburg: Residenz Verlag, 1974).

Staines, Joe (redaktör). The Rough Guide to Classical Music (London: Rough Guides, Ltd., 2010), 305-310.

Övrig information

Författare: Oliver Lindman, Sussex University.

Artikelnummer – Tonsättare: 42

Artikel publicerad som: Franz Liszt: musik, 5 juli 2013.